Ljud-klipp:


Följande är skrivet av Kent Larsson, barnbarnsbarn till Karl Oskar Blomlöf (1891-1971):

Ljudfilerna är ett band som kommer från 1968 – 70. Inspelat på en rullbandspelare i barnstorlek från Clas Ohlson. Jag och min kompis Benke gör hembesök hos Oskar och Elin Blomlöf och Oskar berättar historier. De sista historierna spelade jag upp i skolan, och de spelades också in för detta syfte, då blev gammelmorfar nervös och ville läsa innantill. Och då blev det inge bra. Språket och diverse kraftuttryck försvann.

Ljudfil 1856

Nu ska morfar berätta om vargar, historien är från 1856.

Min far han föddes 1856. Det var nog kalla vintrar på den tiden också. I februari samma år for hans far, min farfar alltså till Berga Kvarn i Åker för att mala sin säd som han fått på torpet. När han for hem kvällen därpå fick han bud mot dig vid Ulvhäll? Att han inte fick fara hem över sjön för att det hade gått ut en vargflock till Segeön. Han fick bo kvar i staden över natten.

Ljudfil ca 1904

Nu ska morfar berätta om fiskar-episod

När jag var 13 år gammal minns jag att då dog min farfar. Han var fiskare under Tynnelsö på Selaön. Året därpå så fick jag två ryssjor som jag fick utav min farmor. Och sen vart det så fint vatten i Lötsviken på våren. Men då hade den som arrenderade gården sagt till att ingen skulle få sätta ut nån ryssja. Det var rättaren på gården som sa det. Men jag var nere i april månad i mitten på april och då var det så det sprutade med gäddor i kring Videsnåren därnere i Lötsviken. Jag kunde inte hålla mig. Jag sprang hem och upp på våran gamla vind och fick tag i mina ryssjor och sen sprang jag ner till sjön och sprang i barfota och drog upp…jag hade inget på fötterna. Det var kallt, kallt. Men i med ryssjorna och störar och allting bland gäddorna. Och när jag fick det gjort så skulle jag gå i land men då sprang en gädda fast på landgårdsarm så jag va sta (var där) och sög den och hon vägde ett kilo omkring så jag hade fisk med mig hem första kvällen. Morgonen därpå då var det en pojke till där nere vid båtudden. Han var med o hjälpte mig vittja ryssjorna. Och då hade vi en stor korg med just på morgonen och vi fick 22 gäddor i dem där två ryssjorna. Och det var till o släpa hem det och sen iväg till skolan med en sjuhundrade fart. Och sen efter skolan igen och fram med korgen igen och sen uti socknen o sälja åt bönderna det vi inte kunde äta opp själva. Och jag fick 25 öre kilot för gäddan på den tiden. Det här var ju omkring 1902-1903. Det var bra med pengar på den tiden. Så vart det slut med gäddfiske. Men jag fick en stor mört i en ryssja. Så då satte jag ut en ståndkrok utanför vassen för te få någon gädda som skulle ta, och på kvällen när vi kom o titta då var det en gädda som hade dragit den där långa linan runt en vassrugga där. Som stod o fräste och bara drog o slet, men jag var tvungen te iland och fick tag i en gammal man som på den tiden bodde där. Så han hjälpte oss att ta upp gäddan ur båten och det gick ju bra. Gäddan vägde 8 kilo och den var för stor för oss för vi hade någe annan fisk att äta. Så jag sålde den där gäddan åt Lindberg för 1 krona. 1 krona det var mycket då det. Ja o så var det slut med det fisket.

När den där stora gäddleken kom som vi kalla när det var större gädda på våren, den där som vi kallade för gräsgäddan och så. Då fick jag gäddor som vägde 2-3 kilo i ryssjorna. Och jag tänkte - Jag var visserligen rädd också. Jag var rädd för den där patron Hallström. Han hade det där löt då. Att jag skulle få obehag för att jag hade satt ut mina ryssjor olovans. Men jag tänkte att det får väl bära eller brista. Så jag tog två tvåkilos gäddor så gick jag till Låsta gård till där patron Hallström bodde på den tiden och lämnade mina gäddor i köket där. Jag kom in visserligen för dem hade en arg hund som hette Puck. Men jag kom i alla fall in. Å di vart ju vilda över gäddorna och frun på gården hette Sandra så hon ropade på patron: Kom hit ska du få se vilka fiskar vi har fått. Då kom patron in i köket. Vem har fiskat? Har du fiskat dem här sa han åt mig. Ja jag fick ett par ryssjor efter farfar och dem satte jag ut i Lötsviken och då tänkte jag att jag skulle gå hit o ge patron ett par gäddor för att få haft dem ute. Ja det var bra det, vad kostar dem. Jag ska inte ha något för dem, dem får patron av mig. Ja det var ju tacksamt, sa han. Och är det så att ni får någon mera fisk som ni inte äter upp själva så kom till mig här, då ska du få betalt. Men det säger jag er här nu i köket, nu lagar ni till så att pojken får ett mål mat innan han går hem. Och det fick jag också. Jag fick mat i köket där. Jag fick något som…jag kommer knappt ihåg det nu (skrattar) det var kabeljopudding med massa smält smör i förstår ni, gud va det va gott, det hade jag aldrig ätit förut. Och det va gott. Och jag var glad åt resan och så vidare. Men dit med någon gädda det gick jag ingen mer gång.

Ljudfil 1916

Nu skall jag tala om en episod som inträffade 1916

Vi låg med en båt och lossade djur vid södermälarstrand i Stockholm. Det var på hösten och landgångarna var hala. Den andra båten var från Enköping. Hade bland andra djur en stor tungviktare till tjur. Jag såg när dem kom och ledde honom. Båten låg två meter ifrån Kaj. Då halkade tjuren plums i sjön. Folket tittade ner, han var borta. Men han flöt upp 5 meter utanför båten. Styrman hette Eklund han kastade en tross om honom och drog honom till kajen. Ringde till brandkåren. Dem satte fast en kran på kajen och sedan linor runt tjuren. Det blev ett kallt bad den gången.